Jag stegade in på polisens passutlämning. Tog en kölapp, nummer 45 och satte mig och väntade.
När det blev min tur gick jag fram till luckan. Lämnade in mitt gamla pass till förnyelse.
- Alltså jag är ju egentligen 185 cm lång, sa jag.
Polisen betraktade mig upp och ned.
- Jaha?
- Men på mitt gamla pass står det 184. Kan du korrigera det till det nya?
- Är det baserat på något annat än en villrådig önskan? undrade polisen.
- Jag har för mig att jag sist jag mättes var 184,5. Det är inte så att min manlighet hänger på en halv centimeter. Men om den går att ändra min längd så vore jag nöjd.
- Det säger du.
Polisen suckade och började fippla med ett mätinstrument. Han såg inte speciellt munter ut.
- Ja, det verkar som du har rätt. Du är ganska exakt 184,5, mumlade han.
- Se där. Visst avrundar man det uppåt?
- Det stämmer. Jag ändrar väl det då.
- Tack, sa jag.
Sedan gick jag därifrån med ett förnyat självförtroende på sisådär en halv centimeter.
Manlighetsgränsen är alltid en halv centimeter bort
tisdag, mars 23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Fantastiskt. Grattis!
När Sonen föddes blev han mätt till att vara 49,5 cm. Jag är säker på att han hade blivit 50 cm bara dom hade dragit honom lite mer i benet.
Grattis själv. Hur lång är han nu?
176 cm. 177 om man lägger honom i en sträckbänk. Men det händer nog inte så ofta.
Jag förstår. Om han fortsätter växa är han snart lika lång som jag. Sen är himlen gränsen.
tur att inte din manlighet hänger på en halv centimeter men det gör min...
Skicka en kommentar