Golvet framför mig i tunnelbanan. Där det alltid uppehåller sig. Dag som natt, morgon som kväll. Det bara finns till utan att göra för mycket väsen av sig. Precis där framför mig.
Jag ville nog bara uppmärksamma det.
Golvet i tunnelbanan
söndag, mars 28
Av Ordluffare kl. 12:14
Etiketter: dagdriveri
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar