Jag har tvättstugan bokad fram till tio. Jag ränner upp och ner mellan tvättstugan och datorn.
Teven är igång. Det är den ofta även om jag inte har en aning om vad som visas nuförtiden. Jag kan till och med titta i riktning mot den utan att registrera vad jag ser. Mitt huvud är på annan plats. Jag vet inte var.
Det går inte att öppna dörren till tvättstugan efter halv elva. Jag missade det en gång och behövde boka första tiden dagen därpå för att få ut min tvätt. Typiskt mig.
Och alltid är det något.
Den här gången blandar jag två färgstarka tröjor med två vita t-shirts. Det är klantigt, riktigt slarvigt. Jag inser det. Däremot förstår jag inte hur enbart den ena t-shirten blev rosa?
Klockan... tjugotvå, tjugosju. Inte nu igen.
Hög tid att tvätta
tisdag, januari 12
Av Ordluffare kl. 22:29
Etiketter: dagdriveri, kåseri
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alltid är det något. Älskar när folk använder den meningen.
Men det är ju alltid något. Det måste man också kunna ta, för inget är perfekt.
Mm. Det är lite roligt när min kompis pappa använde den meningen nyligen. Såhär gick det till:
Pappan hade åkt iväg för att köpa pizza. Ovetandes om att när han var borta så kom hans son hem och har varit bortrest i ett halvår. Mamman i familjen blev jätteglad men sa att: din pappa har åkt och köpt pizza.
GUD vad gott med pizza från hemstaden tänkte min vän och ringer sin pappa och säger: hej, nu är jag hemma igen. kul va. hörde att du var och köpte pizza. kan du köpa åt mig också?
pappan: naeee. jag har ju redan beställt. alltid är det nåt.
så han fick ingen pizza. jobbigt.
jag tycker att du ska uppdatera din blogg lite oftare! :)
Jag skulle bli ledsen om jag inte fick pizza. Väldigt latdålig far.
Jag är ren inspirationsbloggare, en humörspelare. Måste känna flytet för att uppdatera. Jag vill ha något att skriva om, något att berätta, inte bara flumma ut. Det har jag gjort så mycket förut.
Skicka en kommentar