Intervju med Magnus Palm grundaren till de klassiska men numer begravda bloggarna Time to kill – Time to spill och Ord/Bild – Universums första blogg. Här berättar han om sitt nya skrivprojekt ibland. allt.
Varför väljer du att avsluta dina två andra bloggar?
Att ha tre bloggar om nästan samma sak är dödsdömt. Så jag sammanfogade innehållet ur de två tidigare i en ny blogg under nytt namn. Blogg.se övergav jag av den anledningen att de saknar funktion för att MMS-blogga. Dessutom fokuserade portalen mer och mer på mode och försäljning. Bloggarna där verkar ha blivit någon typ av blocketannonser. Innehavarna stressäljer massa gammalt junk ur garderoben i en central bloggshop. I en sådan omgivning blir risken för hjärtinfarkt överhängande. Jag behövde ett miljöombyte.
En röd tråd genom dina texter är det existentiella skrivandet. Får vi se mer av det eller vad kommer att skilja det gamla från det nya?
Jag har höjt ribban stegvis, men försökt att hålla mig inom vissa gränser. I nya bloggen ska jag fortsätta på den uppslagna vägen. Varva kvantitativt mobilbloggande med längre texter, som krönikor och kåserier. Kanske försöka vidga spektrat något. I första hand har jag alltid försökt att underhålla läsaren, och i andra hand inspirera. Det ska jag absolut fortsätta med.
Att du är en skicklig skribent råder det inget tvivel om. Har du aldrig försökt sälja dina texter till tidningar?
Jag är alldeles för lat för att kontakta en tidning eller onlinemagasin att skriva för. Dessutom vet jag inte vad jag skulle kunna skriva om i en professionell miljö. När någon ger mig ett ämne har jag plötsligt väldigt lite att säga. I mina texter skriver jag rätt mycket utifrån mig själv, recenserar livet medan jag lever det skulle man kunna säga. Jag är ju knappast någon åsiktsmaskin, som tycker saker om alltmöjligt. Nej, jag observerar världen som ett konstant rullband av bilder, och kommer att göra det till sista andetaget. Det sättet att skriva på verkar göra sig bäst i bloggform. Har jag fel får redaktörerna därute gärna höra av sig.
Du verkar fundera över varför folk gör si eller så, varför du beter dig på ett sätt och varför världen ser ut som den gör. Är det i det du hämtar dina idéer?
Ja, jag antar det. Det och bra böcker. Skönlitteratur kan ha så mycket att berätta, kan försätta en i olika känslolägen som bara måste omvandlas till en egen text. Men också musik och bilder har den förmågan, och naturligtvis resandet. Själva transporten mellan punkt a och b är väldigt speciell för mig, liksom för många andra. Då tar man sig tid att samla ihop en hel drös tankar att bygga vidare på. Eller så sitter man bara där och beskriver omgivningen och det man tänker. Svårare än så behöver det inte vara.
Intervjuare: Angus Almén, vardagsfilosofi.se
Varför väljer du att avsluta dina två andra bloggar?
Att ha tre bloggar om nästan samma sak är dödsdömt. Så jag sammanfogade innehållet ur de två tidigare i en ny blogg under nytt namn. Blogg.se övergav jag av den anledningen att de saknar funktion för att MMS-blogga. Dessutom fokuserade portalen mer och mer på mode och försäljning. Bloggarna där verkar ha blivit någon typ av blocketannonser. Innehavarna stressäljer massa gammalt junk ur garderoben i en central bloggshop. I en sådan omgivning blir risken för hjärtinfarkt överhängande. Jag behövde ett miljöombyte.
En röd tråd genom dina texter är det existentiella skrivandet. Får vi se mer av det eller vad kommer att skilja det gamla från det nya?
Jag har höjt ribban stegvis, men försökt att hålla mig inom vissa gränser. I nya bloggen ska jag fortsätta på den uppslagna vägen. Varva kvantitativt mobilbloggande med längre texter, som krönikor och kåserier. Kanske försöka vidga spektrat något. I första hand har jag alltid försökt att underhålla läsaren, och i andra hand inspirera. Det ska jag absolut fortsätta med.
Att du är en skicklig skribent råder det inget tvivel om. Har du aldrig försökt sälja dina texter till tidningar?
Jag är alldeles för lat för att kontakta en tidning eller onlinemagasin att skriva för. Dessutom vet jag inte vad jag skulle kunna skriva om i en professionell miljö. När någon ger mig ett ämne har jag plötsligt väldigt lite att säga. I mina texter skriver jag rätt mycket utifrån mig själv, recenserar livet medan jag lever det skulle man kunna säga. Jag är ju knappast någon åsiktsmaskin, som tycker saker om alltmöjligt. Nej, jag observerar världen som ett konstant rullband av bilder, och kommer att göra det till sista andetaget. Det sättet att skriva på verkar göra sig bäst i bloggform. Har jag fel får redaktörerna därute gärna höra av sig.
Du verkar fundera över varför folk gör si eller så, varför du beter dig på ett sätt och varför världen ser ut som den gör. Är det i det du hämtar dina idéer?
Ja, jag antar det. Det och bra böcker. Skönlitteratur kan ha så mycket att berätta, kan försätta en i olika känslolägen som bara måste omvandlas till en egen text. Men också musik och bilder har den förmågan, och naturligtvis resandet. Själva transporten mellan punkt a och b är väldigt speciell för mig, liksom för många andra. Då tar man sig tid att samla ihop en hel drös tankar att bygga vidare på. Eller så sitter man bara där och beskriver omgivningen och det man tänker. Svårare än så behöver det inte vara.
Intervjuare: Angus Almén, vardagsfilosofi.se
2 kommentarer:
Det här ska bli kul.
Har hört rykten att du även pysslar med musik. Kommer vi få höra något av det på bloggen?
Ja, bara vi repar nångång...
Skicka en kommentar