Brev till teknisk support

Fick det här underliga brevet i handen för ett tag sedan och bara måste delge er.

Minst sagt mycket som är oklart i det här. Kanske är det meningen som ett skämt, vem vet. Hoppas allt löste sig till sist.

Hög tid att tvätta

Jag har tvättstugan bokad fram till tio. Jag ränner upp och ner mellan tvättstugan och datorn.

Teven är igång. Det är den ofta även om jag inte har en aning om vad som visas nuförtiden. Jag kan till och med titta i riktning mot den utan att registrera vad jag ser. Mitt huvud är på annan plats. Jag vet inte var.

Det går inte att öppna dörren till tvättstugan efter halv elva. Jag missade det en gång och behövde boka första tiden dagen därpå för att få ut min tvätt. Typiskt mig.

Och alltid är det något.

Den här gången blandar jag två färgstarka tröjor med två vita t-shirts. Det är klantigt, riktigt slarvigt. Jag inser det. Däremot förstår jag inte hur enbart den ena t-shirten blev rosa?

Klockan... tjugotvå, tjugosju. Inte nu igen.

Något nytt

Ibland är man så nöjt upptagen av sitt eget liv att man glömmer vad som faktiskt för det framåt. Förändring.

Tunnelbanestationer i tveksam engelsk översättning

Där satt jag, mitt ibland poängglada Nordirländska supportrar på blå linjen mot T-centralen. Sverige hade precis snuvats på segern efter ett sent kvitteringsmål.

Lokföraren hade noterat att majoriteten av resenärerna enbart var engelskspråkig och tog det vänliga beslutet att översatta stationsnamnen.

Västra skogen blev märkligt nog Western shoe och Stadshagen översattes till City hagen. Nordirländarna förstod naturligtvis inte komiken i det hela medan jag och en annan svensk fnissade gott för oss själva.

Men när vi kom till Fridhemsplan harklade sig lokföraren i högtalaren, gjorde ett halvdant försök innan han erkände sig besegrad.

- I don’t know what that is in English, sa han uppgivet.

Om man lånar hans Åsa-Nisseöversättning skulle det kunna bli Friedhomesplane eller något i den stilen tänker jag. Stationen därefter, Rådhuset, blev det något vingliga Rad house medan T-centralen faktiskt fick heta Central station.

Män och dans

Meningslösheten bubblade. Jag stod inte ut längre. Jag blundade och körde in handen i det okända, drog ut det första jag fick tag i. Det var danslektioner, en blandning av street och modern dans. Nybörjarkurs.

Visste att jag knappast skulle gå dit ensam. Jag ringde en vän och gick rakt på sak.

- Vad sägs om att börja dansa?, sa jag.

- Va?

- Ja, alltså inte pardans, utan individuellt.

- Är du full? Klockan är ju inte ens två.

- Nej, jag är spiknykter, tänkte bara att det kunde vara en annorlunda kul grej.

- Jaha... på så vis ja, men kanske det.

- Då säger vi det.

Ingen av oss har sagt ett ljud om saken sedan dess.

En namnlös ickedag

Vilken konstig dag. Inte riktigt en klämdag. Dagen efter söndag, men inte måndag. Dagen efter onsdag, men inte torsdag. Jag blir inte klok på den här dagen.

Kvar av nyår

Delar av nyårsafton 2009.