Ljuskäglor och snö i mörkret

Något dåsig ställer jag mig längs vägkanten och ser ljuskäglorna vina förbi. Första snön rinner utmed kinden. Det är kolmörkt.

Vid broräcket

Vägen slingrar sig under gångbron. Jag ställer mig vid broräcket och ser så långt jag klarar. Jag ser inte långt. Jag ser inte långt alls.

Ta i hand

Vi skakade hand en lång stund. Först en gång, sedan en gång till innan han gick. Jag såg honom aldrig mer.

Mobilfoto från en vägg

Minns att jag tog bilden. Däremot minns jag inte exakt varför eller när. Men jag är glad att jag gjorde det. Det är en fin bild.

Fyllo fastnade mellan lyktstople och husvägg

På skrivkursen jag går fick vi till uppgift att skriva ett resereportage om Tensta. Av alla ställen i Stockholm så blev det Tensta. Vi hade en omröstning. Gamla stan och Östermalm röstades ner. Likaså mitt förslag Gärdet. Grannen Rinkeby föll bort sent, till förmån för just Tensta.

Jag har redan varit där två gånger, upptäckt kolgrillen, lurkat utanför den stängda konsthallen och suttit på torget, glott och antecknat om vartannat. Jag har suttit med männen och druckit kaffe, vi såg på när kvinnorna uträttade ärenden.

Jag har sett extrapris-annonser på köttbullar och dadlar.
Jag har sett grönsakshandlare och möbelförsäljare.
Jag har sett kindpussar och handslag.
Jag har sett folk i rörelse.
Jag har sett en levande stadsdel.

Jag har även googlat Tensta. Adam Tensta är tro det eller ej uppvuxen där. Jag fann även en humoristisk artikel.



Jag såg tråkigt nog inte det.

Kattvakt åt Ricke och Sally (repris)

Nu när jag inte har skrivit på några dagar förväntar ni er säkert ett längre inlägg. I stil med Eric Lindros rookiekort. Så brukar jag göra. Tyvärr blir det inte så den här gången. Ni får klara er med en gammal favorit i repris.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Min sambo hade lämnat en kärleksfull lapp i köket. ”Gå ut med katterna!”

Jag läste lappen och plockade varorna ur matkassen. Jag åt en smörgås innan jag knäppte på Sally kopplet. Ricke gjorde motstånd, tråcklade, men till slut fick jag på selen.

Jag visade vägen till innergården. De hängde med.

Jag öppnade dörren. Sally for ut som ett spjut. Ricke var mer försiktig. Jag fick lov att putta ut honom, annars hade vi aldrig tagit oss ut.

Sally rände runt. Ville vara överallt, titta på allt, nosa på allt, hälsa på allt. Jag hade fullt sjå att styra. Jag följde med, stoppade linan då och då och släppte efter så hon fick springa.

”Gud, en sån fin katt”, sa folk om Sally i förbifarten.

”Ja”, sa jag.

Ricke däremot. Han verkade nöjd där han låg. Hälsade inte i onödan. Han la sig på en plats, sen låg han där. Tittade på något, jamade, tittade lite till, en sten eller något, jamade igen och låg kvar.

Jag blev lite orolig för Ricke. Försökte förklara för honom att jag tidigast skulle gå ut med dem imorgon igen. ”Lika bra att du försöker släppa loss nu”, sa jag, ”snart är du tillbaka i lägenheten och den kan du vid det här laget”. ”Mer disco än så här blir det inte”.

Han tittade på mig, sen tittade han ut i luften utan att röra sig.

Efter en stund puttade jag honom. ”Kom igen. Där borta är Sally”, sa jag, och pekade på henne där hon sprang längre bort på gårdsplanen och levde livet. Hon tog verkligen tillfället till akt. Fortsatte springa. Sprang och sprang utan hänsyn till vare sig Ricke eller mig.

Jag tittade på Ricke och sen bort mot Sally. Jag kände mig maktlös. Om Ricke var nöjd där han låg så fick han väl vara det. Jag kunde inte göra mer.

Sally verkade äntligen få nog. Jag tog in dem. De hade fått sitt roliga. Det var dags för mig att få mitt. Jag tog fram ett glas ur köksskåpet och blandade mig en Caipirinha.


Sally och Ricke

Gröna siffror, svart bakgrund

Digitalklockan som palindrom. Avbockat. Det var det. Då försöker vi igen. 1001, 1002, 1003...