Kortnummer

Han har kortnummer 5922. Jag ringer.

Barromantik i X-files

Fox Mulder sitter slokande med huvudet.

”I'd say this about exceeds your minimum daily requirement”, säger den blonda bartendern och häller upp en ny runda.

Mulder vinglar till på barstolen och vispar i sig hutten. Fumligt ställer han ner glaset och välter ur sina uppradade efterföljare.

“Gotta train for that kind of heavy lifting”, slänger bartendern ur sig. “Poopy day?” fortsätter hon.

Utan att säga något pekar Mulder på bardisken och slår ihop händerna.

”What do you do?”, halkar ur bartendern.

”What do I do”, upprepar Mulder förvånat och tömmer ett glas till.

”Uhu”, ljudar bartendern.

”I'm a key figure in an ongoing government charade”, säger Mulder, “the plot to conceal the truth about the existence of extra-terrestrials. It's a global conspiracy, actually, with key players from the highest levels of power and it reaches down to the lives of every man, woman, and child on this planet.”

Han flinar ansträngt och fortsätter. ”So of course no one believes me. I'm an annoyance to my superiors, a joke to my peers. They call me Spooky. Spooky Mulder whose sister was abducted by aliens when he was just a kid and who now chases after little green men with a badge and a gun shouting to the heavens or to anyone who will listen that the fix is in that the sky is falling and when it hits it's gonna be the shit-storm of aaaaaall time.”

Ett ögonblick av tystnad följer.

”Well”, säger bartendern och ställer undan flaskan.

Mulder tittar upp.

”I would say that about does it Spooky”, slutför bartendern sin mening.

“Does what?”, undrar Mulder.

“Looks like eighty-six is your lucky number“, förklarar bartendern.

Mulder reser sig och lägger en sedelbunt på bardisken. Innan han går mot toaletten får han tröstlöst fram. ”You know, one is the loneliest number.”


Fox Mulder, barscenen ur Fight The Future.

Evigt liv och tunga tankar

Man kan önska sig evigt liv utan veta vad man ska ta sig till en regnig söndagseftermiddag.

I dag är det söndag. Solen skiner. Det är inte lättare för det.

"Herregud, Gwen, jag var full."

När jag kommer hem. Precis innan jag somnar, läser jag.



Fylleprosans mästare, Charles Bukowski

Men sen då?

Fibes oh fibes, så hippt och rätt att det blir helt fel.

Energisk en vardag

Den kvällen jag känner mig låst och trött och fantasilös, vill naturligtvis gossedjuren leka kurragömma.

Tjugotvå, trettitre

Tidig sänggång, men hjärtat bultar som om det ville ut. Tankarna gör åttor därinne. Kanske blir det lättare att sova om jag går på toaletten igen.