Jag har en krönika att skriva. En seriös skrivuppgift. Det går åt pipan. Jag försöker börja med rubriken, men det blir kåseri av allting. Jamena hur låter den här till exempel: "När kvinnorna upptäckte skor försvann feministerna spårlöst". Knappast seriöst. Jag vet inte ens vad jag ville med den rubriken. Eller känn på "Det finns inga riktiga män i mediabranchen 2009". Bara hopplöst. Inget att bygga vidare på.
Jag sula iväg stöveln mot låtsaskalkonen
tisdag, september 29
Fiskarn - en tribute
Viken speglades i morgonens få solstrimmor och lukten av koskit hängde härligt i luften. Jag nicka åt traktorn och Getängarn däri innan jag stega ner mot vattenbrynet. Längs vasskanten såg jag hur småmörten dansa undan gammelgäddans gap. Jag hade siktet inställt. Mord skriker veganerna på torgen, jag tänkte middag.
Jag kasta ut och linan spände genom luften. Jag veva in och insöp naturens tysta harmoni. Pluntan var med, insöp lite av den också.
Det högg till. Jag börja veva, trodde länge och väl att det var den gamle som ville leka, men upp till ytan kom Getängarns stöveljävel. Måsen hånskratta längre upp på land. Jag drog upp stöveln, en Tretorn, tänkte först hälla ur vatten och grus när dammvippan tjattra till igen. Jag såg upp, sula iväg stöveln mot låtsaskalkonen. Träff! Och harmonin kom tillbaka.
---------------------------------------------------------------------------------
Tillägnad buskisbloggen.
Jag kasta ut och linan spände genom luften. Jag veva in och insöp naturens tysta harmoni. Pluntan var med, insöp lite av den också.
Det högg till. Jag börja veva, trodde länge och väl att det var den gamle som ville leka, men upp till ytan kom Getängarns stöveljävel. Måsen hånskratta längre upp på land. Jag drog upp stöveln, en Tretorn, tänkte först hälla ur vatten och grus när dammvippan tjattra till igen. Jag såg upp, sula iväg stöveln mot låtsaskalkonen. Träff! Och harmonin kom tillbaka.
---------------------------------------------------------------------------------
Tillägnad buskisbloggen.
Visitkort
måndag, september 28
Ny blogg kräver ny marknadsföring. Visitkort med titel. Och ett att ge uppkäftiga.
Kan inte placera
söndag, september 27
Jag låg i mitt barndomsrum, hade släpat in den urgamla videoapparaten. En japansk konstruktion från tidigt åttiotal, den enda jag sett med tre meter sladd till fjärrkontrollen.
Jag tryckte på play, puffade upp kudden och bilden rullade.
Då kom den. Innan långfilmen.
Jag vet inte exakt vad. Om det var en kortfilm eller reklamintro för filmbolaget eller kanske tillhörde filmen.
Jag tryckte på rewind. Kollade på sekvensen igen, utan att kunna placera den.
Det spelar kanske mindre roll. Allt behöver inte placeras.
Jag tryckte på play, puffade upp kudden och bilden rullade.
Då kom den. Innan långfilmen.
Jag vet inte exakt vad. Om det var en kortfilm eller reklamintro för filmbolaget eller kanske tillhörde filmen.
Jag tryckte på rewind. Kollade på sekvensen igen, utan att kunna placera den.
Det spelar kanske mindre roll. Allt behöver inte placeras.
Namnbyte
lördag, september 26
En person kan byta namn utan att livet blir lättare. Detsamma gäller bloggar. Du kan byta titel men måste fortfarande tampas med innehållet.
Magnus laddar om med den nya bloggen ”ibland. allt”
torsdag, september 24
Intervju med Magnus Palm grundaren till de klassiska men numer begravda bloggarna Time to kill – Time to spill och Ord/Bild – Universums första blogg. Här berättar han om sitt nya skrivprojekt ibland. allt.
Varför väljer du att avsluta dina två andra bloggar?
Att ha tre bloggar om nästan samma sak är dödsdömt. Så jag sammanfogade innehållet ur de två tidigare i en ny blogg under nytt namn. Blogg.se övergav jag av den anledningen att de saknar funktion för att MMS-blogga. Dessutom fokuserade portalen mer och mer på mode och försäljning. Bloggarna där verkar ha blivit någon typ av blocketannonser. Innehavarna stressäljer massa gammalt junk ur garderoben i en central bloggshop. I en sådan omgivning blir risken för hjärtinfarkt överhängande. Jag behövde ett miljöombyte.
En röd tråd genom dina texter är det existentiella skrivandet. Får vi se mer av det eller vad kommer att skilja det gamla från det nya?
Jag har höjt ribban stegvis, men försökt att hålla mig inom vissa gränser. I nya bloggen ska jag fortsätta på den uppslagna vägen. Varva kvantitativt mobilbloggande med längre texter, som krönikor och kåserier. Kanske försöka vidga spektrat något. I första hand har jag alltid försökt att underhålla läsaren, och i andra hand inspirera. Det ska jag absolut fortsätta med.
Att du är en skicklig skribent råder det inget tvivel om. Har du aldrig försökt sälja dina texter till tidningar?
Jag är alldeles för lat för att kontakta en tidning eller onlinemagasin att skriva för. Dessutom vet jag inte vad jag skulle kunna skriva om i en professionell miljö. När någon ger mig ett ämne har jag plötsligt väldigt lite att säga. I mina texter skriver jag rätt mycket utifrån mig själv, recenserar livet medan jag lever det skulle man kunna säga. Jag är ju knappast någon åsiktsmaskin, som tycker saker om alltmöjligt. Nej, jag observerar världen som ett konstant rullband av bilder, och kommer att göra det till sista andetaget. Det sättet att skriva på verkar göra sig bäst i bloggform. Har jag fel får redaktörerna därute gärna höra av sig.
Du verkar fundera över varför folk gör si eller så, varför du beter dig på ett sätt och varför världen ser ut som den gör. Är det i det du hämtar dina idéer?
Ja, jag antar det. Det och bra böcker. Skönlitteratur kan ha så mycket att berätta, kan försätta en i olika känslolägen som bara måste omvandlas till en egen text. Men också musik och bilder har den förmågan, och naturligtvis resandet. Själva transporten mellan punkt a och b är väldigt speciell för mig, liksom för många andra. Då tar man sig tid att samla ihop en hel drös tankar att bygga vidare på. Eller så sitter man bara där och beskriver omgivningen och det man tänker. Svårare än så behöver det inte vara.
Intervjuare: Angus Almén, vardagsfilosofi.se
Varför väljer du att avsluta dina två andra bloggar?
Att ha tre bloggar om nästan samma sak är dödsdömt. Så jag sammanfogade innehållet ur de två tidigare i en ny blogg under nytt namn. Blogg.se övergav jag av den anledningen att de saknar funktion för att MMS-blogga. Dessutom fokuserade portalen mer och mer på mode och försäljning. Bloggarna där verkar ha blivit någon typ av blocketannonser. Innehavarna stressäljer massa gammalt junk ur garderoben i en central bloggshop. I en sådan omgivning blir risken för hjärtinfarkt överhängande. Jag behövde ett miljöombyte.
En röd tråd genom dina texter är det existentiella skrivandet. Får vi se mer av det eller vad kommer att skilja det gamla från det nya?
Jag har höjt ribban stegvis, men försökt att hålla mig inom vissa gränser. I nya bloggen ska jag fortsätta på den uppslagna vägen. Varva kvantitativt mobilbloggande med längre texter, som krönikor och kåserier. Kanske försöka vidga spektrat något. I första hand har jag alltid försökt att underhålla läsaren, och i andra hand inspirera. Det ska jag absolut fortsätta med.
Att du är en skicklig skribent råder det inget tvivel om. Har du aldrig försökt sälja dina texter till tidningar?
Jag är alldeles för lat för att kontakta en tidning eller onlinemagasin att skriva för. Dessutom vet jag inte vad jag skulle kunna skriva om i en professionell miljö. När någon ger mig ett ämne har jag plötsligt väldigt lite att säga. I mina texter skriver jag rätt mycket utifrån mig själv, recenserar livet medan jag lever det skulle man kunna säga. Jag är ju knappast någon åsiktsmaskin, som tycker saker om alltmöjligt. Nej, jag observerar världen som ett konstant rullband av bilder, och kommer att göra det till sista andetaget. Det sättet att skriva på verkar göra sig bäst i bloggform. Har jag fel får redaktörerna därute gärna höra av sig.
Du verkar fundera över varför folk gör si eller så, varför du beter dig på ett sätt och varför världen ser ut som den gör. Är det i det du hämtar dina idéer?
Ja, jag antar det. Det och bra böcker. Skönlitteratur kan ha så mycket att berätta, kan försätta en i olika känslolägen som bara måste omvandlas till en egen text. Men också musik och bilder har den förmågan, och naturligtvis resandet. Själva transporten mellan punkt a och b är väldigt speciell för mig, liksom för många andra. Då tar man sig tid att samla ihop en hel drös tankar att bygga vidare på. Eller så sitter man bara där och beskriver omgivningen och det man tänker. Svårare än så behöver det inte vara.
Intervjuare: Angus Almén, vardagsfilosofi.se
Brutal ärlighet
måndag, september 21
Jag vågar knappt läsa vidare. Boken vill förändra min livssyn i grunden. Jag får kväljningar, jag vill fly. Säkerhetsbeteendet slår in, vill styra, kontrollera. Jag måste bara fortsätta läsa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
